Medryttaren

Vilken tur jag har som har Anna. Just nu är hon ute med Milos.
Jag ligger nämligen halvt död på soffan och borde jobba. Har dragit på mig en hemsk förkylning, det känns ungefär som att någon har dött i min hals.

Jag vill verkligen rida, men nu när jag är vuxen lär jobbet komma först. För än så länge klarar jag av att jobba men det är knappt. Men jag hade önskat mig en längre säsong. En lång och härlig hösttävling, men det är svårt att få till.

Mamma och jag var ute och red igår, min plan är att hon ska våga rida ut på Fia ensam och kunna hjälpa mig med henne någon dag i veckan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *