Hej!

image

Titta det fungerar! Tack snälla Danne för hjälpen med sidan! Jag har problem med den gamla bloggen och mobilen, har inte kunnat skriva inlägg eller lagt in bilder. Nu kan jag till och med koppla till ett instagramkonto! :)

Idag händer det mycket på vår lilla gård, det grävs och byggs men framförallt så kommer Red Ferrari, Liselott och Irene. Jag ska alltså ha Ferrari på foder framöver. Planeringen är igång för säsong 2015 med allt vad det innebär.

Nu ska jag återgå till mitt jobb men kunde inte låta bli att göra ett testinlägg!

Mot Tyskland

Eller ja, mot första stoppet, Fröböke imorgon. Vi som åker är jag, Milos, Danne och Anna. Jag ska erkänna att det känns lite läskigt att inte ha med mamma och pappa, men man ska väl klippa navelsträngen någon gång?

Dagens projekt blev att plocka ihop det sista, handla lite nödproviant och klippa Milos. Att klippa M är Dannes jobb, han klagar alltid på att det är fult när jag har gjort det så då får han allt fixa det.

Jag känner mig aningens (underdrift) otränad men det ska nog gå bra, M är i fin form.
Men det ska bli galet roligt att åka, även om jag alltid är nojig. Tälta i Tyskland i oktober, det går nog fin fint?

Ojoj

Vart tog all tid vägen? Var det inte nyss sommar?
Mycket jobb och mycket träning ger lite tid för övrigt liv. Där drabbas bloggen rejält, det känns så himla tråkigt, har dessutom problem med att jag inte kan skriva på telefonen för den vägrar visa ”skriv läget” i bloggen.
Kan man koppla instagram och blogg? Någon som vet?

Krisse gick sin andra godkända CR i söndags, det var första gången Danne var själv på en tävling och han gjorde verkligen ett grymt jobb!
Jag kan lätt säga att jag var något fundersam på hur det skulle gå eftersom Krisse hade stått i ca 4 veckor förutom ett klätterpass och ett tömkörningspass. Men konstigt nog var han väldigt snäll.
Valde att gå ut ett par minuter efter alla andra för säkerhetsskull, efter 150 m stannar lillgrabben och kissar som om att inget hade hänt. En del tjurigheter över att han inte ville gå, hemma kan man ha ett spö, på tävlingar får man fint hoppa av om man inte vill stå still under resten av dagen.

Milos gick och vann Rönningeritten, vilket var vad jag var där för. Alltid kul när det går som man vill. Vi planerar nu resan till Tyskland för fullt. Danne sitter och gör kompetensbeviset då jag faktiskt inte hinner fixa det. Ser faktiskt fram emot lågsäsong, men inte mörkret…

Vi reser på tisdag, jag Danne och Anna. Det är första gången jag reser utan mamma och pappa, det är nämligen älgjakt här hemma.

Åb för Fia för på fredag, hoppas på att vi kan limma på skor fram!

Vasaritten 48 KM CR

Så var det gjort, debuten för Krisse. Allt gick bra med lastning och förberedelser här hemma. Han var lite pigg vid ur lastningen och backade ut på bakbenen sen gick han och fnyste och frustade. Puh tänkte jag, steg ett avklarat. Dags för förbesiktning, andra steget som måste avklaras, skönt när man får sin hemma veterinär som man känner och litar på. Inte för att han är partisk, det skulle han aldrig vara, utan för att när man kommer med en liten unghäst är det skönt att ha en lugn stabil veterinär. De metaboliska gick bra, 36 i puls och sprang upp som om han hade inhalerat helium till frukost. Innan start åt Krisse lite hö och sorterade upp tävlingsområdet. Lugnt och fokuserat. Vid framridningen ledde Linnea mig då jag inte litar helt på att han håller sig på 4 ben. Men det gjorde han iallafall tills starten gick.. Satt på honom över startlinjen sen när han började trixa hoppade jag av och joggade till St Davidsgården. I skogen stannade Krisse och kissade när han väl slappnade av. Sen var det han och jag i skogen precis som vanligt och vi tuffade på i en jogg på ca 12,5,km/h tills vi tappade en sko (förövrigt min första någonsin på en tävling). Hanna Nordin var hovslagare på tävlingen och jag kunde berätta var jag befann mig och hon mötte upp mig på banan. Krisse tappade modet när han fick skritta/jogga långsamt in mot grind. Han ville inte alls gå in till grind när vi mötte andra hästar, jag fick gå många KM men det var jag beredd på.

blogg

Nåväl, in i grind och pulsade in under 3 min. Massor av mat och massage gjorde honom nöjd. Vi checkade skorna och fixade till sulorna lite innan det var dags att ge sig ut på sista slingan. Tror ni han ville ut? Nej, bara att hoppa av och traska, fick lite draghjälp av andra ekipage men det struntade min envisa valack totalt i, han skulle banne mig inte gå mer. En arg matte som aldrig någonsin har behövt skänkla så hårt och jag blev mer och mer frustrerad! Han hade bara bestämt sig för att inte samarbeta, ren och skär olydnad, pinsamt. Till sist fick jag honom att vakna, kom in till mål i jogg men såklart tvärnitade innan mållinjen. Efter lite tjat fick jag över honom och kunde hoppa av. Målbesiktning efter ca 9 min med pulsen 48 känns bra. Jag är väldigt nöjd med Kristyr, trots hans extrema envishet..

blogg (1)

Tävling och vardag