Torsdagar är bra dagar!

Torsdagar är, som jag har sagt förut, heliga för mig. 

1. Jag slutar tidigt och hinner se solen.

2. Jag har ridlektion på RRK och härliga Anna rider med mig så vi får 2 hästar tränade. 

Så himla skönt! Idag arbetade vi med 10 meters galoppvolter, jag tyckte att M var så himla hård i handen och stum åt höger, när jag sen travade av såg jag hur klantjag hade spänt nosgrimman fel. Suck, då får man vara nöjd med resultatet. Anna och Ferrari såg nöjda ut.. Det var inte så många bakutsprång idag.

3. Det är snart helg om det är torsdag, för jag har det så lyxigt att jag slutar tidigt imorgon med!

I helgen drar ett av klubbens projekt igång. Jag ska vara lite ansvarig. Så jag får läsa trevlig litteratur :)

Trettondagsritten

Här har det varit tyst länge, jag har inte haft inspiration eller ork att skriva. Det har varit en lång och hård höst, underlaget har varit hårt, halt och knöligt. 

Så hur glad blir man inte när snön kommer och man dessutom ser att Dalarnas Distansryttarförening arrangerar en 40 KM CR 7/1?! Perfekt för att ”nolla” hästarnas uteslutning. Anmälde Krisse & Milos, men Krisse vill nog inte vara tävlingshäst, för han blir alltid halt eller liknande.

Krisse är behandlad och har skrittvila v.2 ut och sen ska han på återbesök, inget allvarligt men lite smörjande skadar inte. 

Nåväl, Anna fick rida Ferrari istället för Krisse och tanken var att jag skulle rida Milos. Men på nyårsafton ringde Annelie Eriksson och frågade om jag hade en häst över, Tonjes systerdotter behövde göra klart sitt kval. Klart man ställer upp! Milos och Ferrari joggade runt med sina ryttare och vi groomar hade en trevlig dag!

Testa något nytt, det blir kul sa de.

Jag hade bestämt mig, det var hög tid att testa något nytt.

Många har tjatat länge och kallat mig feg, och är det något jag har svårt för så är det just det ordet.  Man ska inte utmana sådana som mig.. Krisses inridning började precis så, som en utmaning. Men det gör inte hit.

I helgen har klubben arrangerat tävlingar, jag har varit funktionär i tre dagar, jag tog platsen på framhoppningen för ponnier. Platsen som folk har varnat för. Jag tror vi hade tur för alla skötte sig och var trevliga. Danne och jag hade stenkoll på vilka som fick vara var, föräldrarna frågade om de fick vara vid hindren, jag svarade att det fick de väl om de skötte sig och var trevliga, mer än så var det inte. Kanske finns det en fördel med att jobba med barn och föräldrar? Sen är både jag och Danne vana att vara på tävlingar, (det är oftast jag som är grinigast på plats) vi tar inte åt  oss av nerver och vi kan TR. Det var helt enkelt kul och lärorikt!

Nåväl åter till mitt äventyr, jag blev så sugen att jag anmälde mig och Anna till 80 cm CR på söndagen. Hej och hå! Framtideningen gick bra, hästarna hoppade fint på framhoppningen men.. Tro inte att de skulle vara med och tävla heller! Krisse vägrade ut sig på första hindret, gjorde en omstart och vägrade ut sig igen. Han ville helt enkelt inte.

Jag och Milos började lika, vägrade en eller två gånger på första hindret, jag skulle då över och red rejält mot hindret, Milos tvekar och jag säger åt honom på skarpen. Vi kom över första hindret men sen gick vi olika vägar. Jag föll av. Hur pinsamt är inte det, båda hästarna uteslutna vid första hindret. Nästa gång ska vi komma till andra hindret! 

Jag har faktiskt kollat min axel, inget brutet men möjlig muskelskada, 10 tabletter/dag och försöka ta det lugnt. Testade att rida, tänkte att man inte använder axeln så mycket men jag hade fel. Så nu är jag på semester i stan ett par dagar.

Hoppas att ni andra har en roligare vecka än mig.

Hösttur :)

Att blogga när man inte gör något speciellt är svårt. Men det är kanske träningen man borde blogga om? För vi gör så mycket roligt i ”min” klubb.

Som ni vet så rider jag för Rättviks Ridklubb, en helt vanlig ridklubb och ridskola. Jag rider lektion varje torsdag, varannan vecka hoppar vi och varannan rider vi dressyr. Jag stortrivs med det, jag utvecklas och hästarna utvecklas verkligen! Anna brukar rida Krisse i samma grupp som jag och Milos rider. Klubben har ekipage som tävlar hoppning på 130-140 nivå och har haft ekipage på FEI * nivå i dressyr, några tävlar Fälttävlan, några tävlar inte alls och sen så är det vi. Och vet ni? Det är så himla trevligt! Alla är intresserade av olika saker men enas och diskuterar ofta! 

Idag har vi skrittat ut, 7 helt olika ekipage i 2 1/2 H. Nordsvenskar, travare, allroundhästar och distanshästar . Nästa gång hoppas jag verkligen att ridskolehästarna följer med. Jag brinner för vår klubb, jag älskar variationen av folk och jag vill utveckla den! Det finns sån potential! Sen tror jag faktiskt att det är bra för sporten om vi kommer ut och blandar oss med övriga hästmänniskor. Man kan alltid lära sig saker av alla! 

Resa 

Vi är på resandefot, idag åker vi till mina hästar uppfödare Bengt-Åke Öhgren för en natt. Imorgon åker vi till Göteborg för att ta färjan till Fredrikshamn och sedan vidare till Ebeltoft. Kristyr ska gå YR-NBM med Anna. Det har varit en oviss resa, mycket velande angående om vi faktiskt ska åka eller inte. Ni som har sett startlistor under året vet att vi har behövt stryka Kristyr ett par gånger, mest för han är världens klantigaste häst, tappar skor och gör sig illa eller rispar upp halva ansiktet, det har varit lite så inför det här med men nu så! 

Tyvärr kom jag ut i hagen imorse och såg att Sofia har tappat en sko och halva hoven. Jag blir så ledsen och trött, hade hoppats att vi inte skulle behöva gå igenom det här med henne en gång till. Nu går hon på dubbel kur av biotin och sedan ska vi ta blodprov för att se vad som faktiskt är fel. 

Nu ska jag luta mig bakåt och fortsätta lyssna på P3.. Hoppas ni andra har en bra dag :)

Sommar

Jag har varit på resande fot, eller ja det kallas semester. Jag och Danne reste omkring i England och jag såg knappt en enda häst ?

Nu när jag är hemma igen har jag roat mig med att testa nya saker. Idag testade jag att cykla med Milos och efter en viss fundersamhet de första metern så gick det hur bra som helst ? Skönt att vi kan träna tillsammans, jag som annars hatar att cykla.

Jag får frågan ibland hur mina hästar är så coola och står ut med konstiga påhitt, och det är genom respekt och att de blir utsatta för konstiga saker mest hela tiden. De får stå ut med mina påhitt helt enkelt. Anna kan svara på hur det blir ibland 😉 

Sikta framåt!

Vi tränar på, Milos är ohalt men såklart öm där såret läker. Precis som om vi själva får ett fult skrapsår, men inte stoppar det någon träning.

Idag tog vi ut Bettan, Milos och Sofia och skrittade ca 1 H på hårt underlag. Jag fick lov att koppla ihop 2 grimskaft för att nå ner till Bettan. Det måste ha sett roligt ut, jag sittandes på Milos, över 160 cm i mankhöjd och så lilla Bettan på 121cm.

Nu ska jag äta lite lunch och sedan ska jag och Krisse ta ett backpass tillsammans, halva passet tar jag till fots för att få min egen träning gjord.

Tävling och vardag